- Project Runeberg -  Svenska national-drägter /
1

(1845-1849) [MARC] Author: Robert Wilhelm Ekman, Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - WINGÅKER. 1. SKOLAN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

WINGÅKER.

1.
SKOLAN.



I den märkvärdiga Wingåkers socken, i vestra hörnet af
Södermanland, der en angenäm och omvexlande natur samt en med
många utmärkta egenskaper begåfvad folkstam, erbjuda en
tänkande själ rika föremål till begrundning och betraktelser, lefde
under de sista åren af det förflutna århundradet, tvenne bröder,
som tillsammans egde en liten hemmansdel i Henala by. Det
berättades om dem ganska besynnerliga förhållanden. På en gång
vore de de tillgifnaste bröder, och likväl låg det något underbart
emellan dem båda. Det sades att de voro tvillingar, men att
deras hjertan voro så olika hvarandra, att de aldrig kunde
tillsammans ligga under ett tak. De voro i allting hvarandras
motsatser, ehuru de tänkte fullkomligt lika. Ett ondt ord hade mellan
dem aldrig blifvit vexladt och likväl var det, som om de haft en
hemlig fruktan för hvarandra, eller rättare, som om den
blodsbandets drift, som drog dem till hvarandra, i samma ögonblick,
som de närmades, liksom till trots af deras önskningar och
längtan dref dem åter ifrån hvarandra.

I barnaåren hade de blifvit satta i samma skola, hos en af
den tidens skolmästare, hvilken ingalunda gått igenom något
seminarium, men just desto mera kraftfullt skötte riset, hvilket,
ifrån den stund, då barnen kommo till skolan och intill den, då
de hemförlofvades för dagen, icke lemnade hans hand. Den enda
hvilostuud, som bestods den nitiske tuktomästaren under
studietiden, inträffade vid det betydelsefulle klockslaget sex. Denna
hvilostund var likväl icke längre, än att de pojkstreck, i hvilka
det ännu icke fullt genomklappade ungdomsmodet gaf sig luft,
måste i största hast verkställas, under det skolmästarens ögon slöto
sig, näsan riktades emot taket och munnen med oartikulerade ljud
uttryckte sin belåtenhet med del bestämda klockslagets särskildt
utöfvade förrättning. Denna förrättning skedde framför skåpet, och
utgjorde ett mål för gossarnas väntan, emedan de då fingo
tillfälle att åtminstone härma den, i de ögonblicken för allt annat
än sin egen njutning döfve och blinde läraren.

En dag hade en sträng straffdom blifvit utförd på den äldsta
af bröderna. Han hade blifvit angifven att hafva kastat sten på
skolmästarens enda husdjur och förtrognaste vän, katten. Erik,
så hette gossen, var likväl oskyldig i brottet. Det var Olof, den
yngre, åtminstone två timmar yngre, som var den brottslige.
Skolmästaren omtalade icke, hvem som var angifvaren, utan ställde
helt enkelt Erik, med qvasten på axeln, i skamvrån. Harmen
kokade i Olofs inre, men han teg likväl, utan att bekänna huru det
förhöll sig med saken. Hvarje bedröflig blick från Erik träffade
honom, såsom nålstygn, ehuru de inre förebråelserna vände sig
till hämd istället för ånger. Då skolmästaren, vid sitt vanliga
klockslag, utförde den kära bedriften vid skåpet, reste sig Olof och,
medan hans hatfulla blickar stirrade på den blundande
skolmästaren, härmade hans åtbörder. De öfriga barnen som haft något
fyr för sig, med en papperssvans, som oförmärkt festades på en
rygg, kommo i detsamma att kasta sina ögon på gyckelmakaren.
Ett gällt skratt, både af flickor och gossar, utbrast och
genomträngde skolmästarens eljest tillslutna sinnen. Utan att ställa ifrån
sig glaset, vände han sig om. En hastig blick upplyste honom
om förhållandet, och, med den styrka, som hans fysik
ögonblickligen hemtat ur glaset, företog han sig en execution, hvilken var
den skarpaste, som förefallit inom dessa stuguväggar. Äfven den
brodren, som stått med qvasten, fick en allvarsam del af agan,
hvilken icke ens skonade flickorna.

Följden af denna tyranniska maklatöfning var den, som
sådana icke blott i stater, utan i husliga lifvet, alltid medföra, ett
djupt missnöje, förbittring och uppror. Det blef en
sammansvärjning utaf och den riktades, såsom ofta äfven i verldshistorien är
fallet, mot det oskyldiga föremål, som föranledt katastrofen, i
stället för att riktas mot den egentliga despoten. Det var den
stackars katten, som nu, af samtliga skolbarnen, då de stodo i en
hemligt rådplägande församling bakom ladugården hos grannens,
dömdes att lida och umgälla deras ofog.

Icke blott de båda brödernas lynnen, den enes tåligt,
fördragsamt, undergifvet, den andres ystert, mera hämdgirigt, trädde
härvid i dagen. Äfven de tvenne flickorna, Karin och Annika,
fingo tillfälle att spela en rol och utveckla en karaktär vid det
barnsliga uppträdet. Den sluga Annika, en hemmansdotter från
Ringerud, redan fader- och moderlös, var en sjelfetändig flicka,
som väl visste hvad hon ville, något stolt att vara ensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghdragt/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free