Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den gamle Rahra,» yttrade prosten betänksamt —
»han är ännu icke återkommen från Tofteborg.»
»Han var der just Tid min fars dödsstund!» berättade
grefvinnan.
Sedan prosten besinnat sig, sade ban: »Jag anser
dfet lämpligast att gamle Rabm förblir i Granskog: här
ir han hemmastadd; och ehuru oroligt hans lynne är,
skall han likväf hår finna sig bäst på sin ålderdom,
41 han märker att den är betryggad. Jag vet att han
numera icke skall sakna hvad han behöfver.»
Anna teg, men tårar framträngde i hennes ögon.
»Såg uppriktigt, hvad grefvinnan menar?» vände sig
prostinnan till henne.
Med en blick af förtroende, som prostinnan båttre
än andra förstått att vinna, men med bäfvande röst,
frågade Anna: »Får jag icke mera se far?»
Både prosten och prostinnan sågo på Agnes.
Denna kände sig förlägen och svarade, efter något
betänkande: »Anna får ju träffa sin far och taga
af-sked af honom, innan jag kommer tillbaka; men jag
tviflar på om det vore nyttigt eller passande att han
»era kommer till Tofteborg. Jag har sett märkvärdiga
prof på din barnsliga ömhet, Anna, och hvarken anser
jag mig ega rätt eller har jag bjerta att göra den
ringaste invändning mot ett barns önskan att träffa sia
for. Ett barns pligter äro heliga; men dir har också
genom ditt giftermål, Anna, iklädt dig andra, lika
heliga pligter.»
»Makans pligter firo för en qvinna de heligaste!» an*
märkte prosten. »Den unga grefvinnan Lillienstedt
känner dem mindre än dotterns; och hvad hon af de
förra skulle lärt och erfarit, har en högre makt
undanröjt. Hennes eget samvete skall vara hennes ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
