Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 122 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet. Sjette äfventyret till sjös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycker jag icke om. Jag har hittills ansett er för en förståndig,
sanningsälskande man, men nu vet jag icke hvad jag skall tro."

"Välan, går ers höghet in på vadet? Om jag icke uppfyller mitt
löfte — Ers höghet vet att jag icke är någon vän af skryt — så
må ers höghet låta hugga hufvudet af mig. Det är en insats, som
duger, vill jag tro. Hvad sätter ni upp emot det?"

"Må göra! Om flaskan ej är här innan klockan fyra, så låter jag utan
nåd och barmhertighet slå hufvudet af er; ty det är icke min vana att
tåla drift af någon, vore det än mina bästa vänner. Håller ni deremot
ert löfte, så får ni ur min skattkammare taga så mycket guld, silfver,
perlor och ädla stenar, som den starkaste karl orkar bära."

"Det låter höra sig", svarade jag, begärde bläck och penna och
skref genast till kejsarinnan Maria Theresia följande biljett:



"Som kejserlig universal-arfvinge har Eders Majestät utan tvifvel också
ärft sin höge faders vinkällare. Det vore derför min ödmjuka anhållan
att budet finge med sig tillbaka en flaska af den tokajer, som jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>