Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATALIJA.
Ja. (Dmitrijev ser på henne, förlorar andan, tappar revolvern.)
Hvarför sköt ni inte? Hvarför vågade ni inte?
DMITRIJEV.
Nu hjelpe oss Gud och alla helgon! (Sjunker ned på
en stol.)
NATALIJA, går fram till honom.
Boris Ivanovitsch, när jag var barn, led min far —
ni känner inte honom — led min far en stor skymf, och
för att utplåna denna blef han revolutionär. Jag följde
honom länge i strider och faror, visserligen utan att
förstå det stora i hans planer, men för att vara honom till
nytta och hjelpa honom. Så kom jag äfven till kriget.
Der förde ödet mig tillsammans med er, och det var ni,
som lärde mig inse, att den stora frihetsstriden inte blott
gälde min fader, utan fosterlandet och framtiden .. . Det
var genom er, som jag blef revolutionär.
DMITRIJEV, »stiger upp.
Det är inte sant!
NATALIJA.
Jo, det är sant, och jag tackar er . . . Sådan jag nu
står här. är jag redan dömd, men jag är en af dem, på
hvilka folkets hopp om befrielse främst hvilar.
DMITRIJEV.
Det är inte sant. Hvad brydde ni er om mig? Reste
ni inte bort från mig utan att ens säga mig farväl?
NATALIJA, häftigt fram mot honom.
Skulle jag då ha stannat. . . ?
DMITRIJEV.
Det var ju, som hade ni blifvit rädd för mig
alltifrån den stund, jag första gången såg ert ansigte . . .
räddare för mig ju bättre vänner vi blefvo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
