Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ys
"Hvad är detta för pockers funder? Hvart trår
nu den räfven Fahrensbach med sitt Fopperei und
Vexiren?"
Men Wiwalt fortsatte oförtrutet redogörelsen
för sin frälsning, framställde den sannolika
anledningen därtill och anförde öfverstens senare
yttranden, anbud och afsikter att framlägga sina förslag
både för rikskansleren och för det fredshungrande
riksrådet i Stockholm. Då vardt hofmarskalken
mäkta betänksam. Hans ansikte återfick det stränga
allvaret från föregående dag, hans vresiga ton
dämpades, och han började göra frågor. De voro
till formen kortfattade och enkla, men så fintligt
uttänkta och så snärjande lagda, att Wiwalts
spetsfundighet kom på skam — han kände sig som en
pennalis inför depositor och väntade bara att
hyf-veln skulle komma fram. Men på samma gång
greps han af vördnad och beundran för den
förnäme mannen, som med så mycken hetta förenade
sådant lugn, med så snar vrede sådan foglighet
och med så lätt hänförd känsla sådan slughet och
klok beräkning.
Förhöret tycktes emellertid utfalla till
belåtenhet, och Wiwalt trodde sig redan ha fått öfvertaget,
då Falkenberg frågade:
"Hvad har munsjör för bevis?"
"Bevis — mina egna öron!"
"Dem kan han behålla", genmälte
hofinar-skalken skrattande. "På dem blefve Kungen lika
kloker."
"Men ..."
"Begagna dem i dess ställe till att höra min
resolution: han har uppväckt mitt förtroende, och
därest han kommer åter med bevisen, aktar jag
sända honom till Kungen. Det tycks vara dit
lusten står. Men i morgon inemot aftonen drager
jag hädan."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
