- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
320

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deltagit i likgången samt alltmera förfallit. För
ej länge sedan hade Pipare-Truls en kväll
förhjälpt honom hem från Feltmanskans tavern i
Lumparegränden, och han hade då bott hos en
tiggare, utanför staden i Sanct Clara. Malin hade
fått beskrifning på gården och trodde sig känna
igen den, men hade svårt angifva dess
belägenhet. Wiwalt föreslog då, att hon skulle följa med
och visa honom vägen, och hon lät ej länge bedja
sig därom.

Så snart hon på eftermiddagen kunde göra
sig ledig, begåfvo de sig således på väg och
styrde kosan öfver torget, förbi kyrkan och utför
Laurentii gränd, genom Sanct Nicolai port ned
till västra Långgatan samt genom Norreport vidare
öfver holmarne till Malmtorget. Det var en vacker
afton och mycken rörelse i staden. I
slottsträd-gården, midt emot kyrkan, blommade hägg och
syrener, genom gallergrinden skymtade damer och
officerare, som roade sig med lekar och
rakett-spel, och från drottningens nya bollhus längst in
emellan de hvita aplarne hördes buller och muntra
rop. Vid slottsbron stannade de och sågo några
förnäma herrar i granna guldbroderade kappor
sitta af sina hästar och, följda af en oräknelig
skara lakejer, gå in i slottet, där de hälsades med
salut på borggården. Köpmännens vindögon voro
belägrade af kunder, mest utländska soldater, och
ofvan ingången till en tavern i hörnet af
Helvetes-gränden satt en hel rad skottska knektar uppe på
svalgångsräcket, sida vid sida, dinglande med
benen, skålande med sina tennkrus och drickande
för alla vackra flickor, som gingo förbi. Malin
grep Wiwalts arm och tryckte sig förskräckt intill
honom, när någon rusig kumpan kysste finger åt
henne, och till bättre skydd slog Wiwalt armen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free