Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt skon af sig och lutade sig ner och
undersökte långsamt ett hål på silkesstrumpan
öfver stortån.
— Jo, jag vet, att du tycker det, återtog
hon resigneradt tragiskt, och Lord Melbourne
och din mor och Emily och bägge dina
bröder tycka, att jag är en dålig hushållerska,
en riktig slarfva, men du skulle ha s e 11
Devon-shire House och Chatsworth på den tiden 1 Du
gode Gud ... Alla de gånger min kusin
Hartington — och han hade ändå egen »hofstat»,
det lilla pyretl — och bror Billy och jag ha
suttit inne i den stora barnkammaren mol
allena och väntat timvis på vår smula
middag. Jag var ibland så hungrig, att jag kunde
ha ätit pojken. Och så bundo vi honom fast
vid hans stol — han var ju så liten — och Billy
och jag letade oss fram genom de oändliga
korridorerna ända ner i köket, där vi räddade
åt oss en kyckling eller en pastej. Och vi åto
med fingrarna på guldfat och matade stackars
Hartington, tills han föråt sig och blef sjuk.
Och efteråt kommo herr markisens guvernant
och hans hofmästare och hans herrar lakejer.
Och Mademoiselle Adèle brukade säga, att om
vi skvallrade för Hennes Nåd, skulle hon flå
oss lefvande.
— Tror du inte jag vet hur det går till? ...
Det är därför jag alltid är så rädd för att
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
