Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lady Morgan var liten, nästan för liten,
spensligt byggd och ändå mycket rund, med
fina drag och ett par strålande, kvicka,
okyn-niga, mörka ögon, så bräddfulla af uttryck och
lif, att man aldrig kunde tro att de någonsin
kunde blunda. Öfver dem, och högt öfver den
hvita pannan, krusade sig ett yfvigt mörkbrunt
hår, prydt med skära band och rosenknoppar.
»Så ung hon ser ut,» tänkte Lady Caroline, »och
redan så skicklig och berömd 1» ... Därpå
undrade hon, om hon själf någonsin skulle kunna
bli färdig med en roman, och ångrade en
sekund att hon bränt upp »Constance
Far-ley»...
Lady Cowper klappade i händerna — man
hade blott väntat på Caroline — och under
skämt och glam valde damerna sina
»kavaljerer» och gingo par om par, pratande och
skrattande, nedför den breda ektrappan, som
förde ned till den stora matsalen i
bottenvåningen.
I salongen, bakom de tunga
sammetsgardinerna, hade redan rådt skymning, men
härinne strålade ljuset från kronor och lampetter
ned öfver de i ljusa färger målade väggfälten
och den sidenskimrande damastduken, på
hvil-ken de mångfaldiga glasen, guld- och
vermeil-faten samt de gammaldags silfvertallrikarna vid
hvart kuvert i tusentals brytningar återgåfvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
