Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skenet från vaxljusen. Långa lakejer i långa
högblå sidenvästar och väldiga axelkordonger
drogo ut från bordet de breda förgyllda
stolarna, en gång fabricerade med hänsyn till
styfva brokadpaniers, på bvilka nu de snäfva
lätta empiredräkterna i muslin och gaze nästan
togo sig fattiga ut.
— Min söta flicka, hörde plötsligt
Caroline bakom sig en läspande, litet långdragen
röst. Vänd dig om — låt mig s e på dig ...
Du skulle inte gå i grönt, Caro — det gör dig
både grå och gul...
Det var hennes kusin Georgiana, Lady
Morpeth, dottern till den Georgiana, hvilken
en gång som hertiginna af Devonshire varit det
fashionabla Londons tongifvande drottning.
Med sina stora ögon och sitt uttryck af leende
välvilja liknade hon iögonenfallande Sir Joshua
Reynolds’ och Gainsboroughs namnkunniga
porträtter af modern, men saknade den
själfullhet, det spirituella och oemotståndliga
espi-églerie, som en gång karaktäriserat »den
älskligaste kvinna i England».
— Å, är det du! ropade Caroline gladt
öfverraskad. Jag visste inte ens, att du var i
staden...
— Harriet skref efter mig, sade Lady
Morpeth med samma studeradt långdragna,
läspande röst. Hon har gått och blifvit rent tokig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
