Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När George Lamb, skickad af sin moder
för att se hvart svägerskan tog vägen, efter
en kvarts timme kom in i broderns arbetsrum,
satt Lady Caroline barfota i sin mans knä och
höll på att arrangera sina ljusblå
silkesstrumpor, omvirade med det långa pärlbandet,
som ett slags turban kring hans hufvud.
Hennes öfriga smycken tillika med balskorna
lågo i en hög på närmaste stol.
— Säg till Lady Melbourne, George, att
jag stannar hemma i kväll, ropade hon genast
utan att vänta på budskapet.
— Satan till nycker! sade George Lamb
och slog dörren igen efter sig. Han hörde, hur
hans bror skrattade därinne.
Det bief en hänförande afton på tu man
hand med sen kvällsvard framför den stora
brasan i biblioteket och en lång, lång,
djupsinnig, förtrolig och öm tête-à-tête i
majmånskenet inne i den djupa fönsternischen i
hennes rum.
»William var gudomlig i går afton» —
skref nästa morgon Lady Caroline knäböjande
framför stolen vid sin säng, ännu i nattdräkt.
Hon tittade från dagboken bort till sin sofvande
man, och medan hon skref, böjde hon sig fram
och kysste förälskadt och varsamt hans hand
på täcket. »Jag önskar jag alltid kunde bära
hans blick som ett smycke på mitt bröst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
