Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ord i mitt hjärta och mitt öra. Jag kan
aldrig nog få sagdt, hur jag älskar honom,
därför skrifver jag, och när jag är död, skall han
en annan majmorgon läsa detta och tänka på
mig och minnas.» Hon storgrät, hennes tårar
fläckade dagbokssidan, och hon kysste
papperet, innan hon åter andäktigt slöt boken och
gömde den.
När William Lamb vaknade, låg ännu
vårmorgonens dis öfver den nylöfvade St.
James-parken, och solen anades blott som ett ljust
lofvande skimmer bakom dimslöjan. På
natt-duksbordet väntade en näpen frukostbricka, och
på sängkanten satt hans hustru och bad och
tiggde honom om att ändtligen bli liggande
stilla och låta henne få »mata» honom: han
visste ju, att det var det roligaste hon visste...
Och han lät henne hållas, lät sig matas som
ett barn och gick in på alla hennes fantastiska
infall och förälskade tokerier. Ända tills han
plötsligt reste sig upp på armbågen och
allvarligt förebrående men med ögonen fulla af
skratt sade:
— Men Caro, faller det dig aldrig in, att
jag på det här viset kan bli — kan, säger
Jag — bli en liten smula löjlig?
— Käraste, sade hon förvånad — jag
begriper inte ens hvad du tänker pål
— Jag gör hvad jag kan för att vara dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
