Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— den bästa, den klokaste, den vänligaste...
Det vackra ljusa leendet kom fram i hans
ögon och på hans läppar, han såg ut som om
han af allt hjärta menade hvad han sade.
— Jag skall trofast framföra alltsammans
till mamma, sade Lady Cowper och skrattade.
Hon vet inte, hvilken eldig beundrare hon på
gamla dar har lyckats skaffa sig.
— Vet hon det intei ropade Byron med
värme. Mer än en gång har jag sagt henne —
och svurit på det — att jag hade intet hem i
London, om inte Melbouime House vore.
— Det är sant, sade Lady Caroline till
Hobhouse, som om hon berättade honom en
stor nyhet — han är alltid i Melbourne
House.
Emily Cowper bara nickade och såg
småleende upp på Byron: Hvad han alltid tog sig
bra ut till häst! Så bredaxlad, ståtlig och säker,
glömsk af den olyckliga foten och bara
medveten om sitt vackra ansikte 1 Ja — just
medveten — det kunde inte nekas. Men hvad
gjorde också det? ... Sannerligen, tänkte Emily
— det är inte underligt att han talar om
Melbourne House som han gör, ty jag vet inte om
mamma eller Caroline eller jag tycker mest om
honom... För att inte tala om Annabella!
En hel massa vagnar och fotgängare hade
nu efter hand samlat sig utanför Underhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
