- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
89

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det största besvär fri från mina vänner, därför
att jag lofvat komma hit; och när jag kommer,
sitter ni och vyssjar William Lambs barn och
tystar på mig, livar gång jag öppnar munnen,
och längtar efter er lille hertig, som jag är säker
på aldrig träffar er utan att ha något ondt att
säga om mig.

— Hartington! Låt bli att säga sådant,
Lord Byron. Ni vet inte, hur orätt ni gör min
kusin.

— Caroline! sade han plötsligt. Jag har
aldrig förstått mig på att lefva för mer än e n
människa åt gången — livarför kan n i inte
försöka att göra detsamma?

— Skrik då inte så förfärligt! Hon såg
oroligt ner på barnet och vaggade det i
armarna. Jag har väl inte samma natur som
ni... För resten — som jag sade förut: ingen
kommer ju hit mera, sedan de veta att de
alltid träffa på er — där i kroken vid
kaminen.

— Hvarför satte ni mig genast i dåligt
humör genom att strax fråga efter
manuskriptet? Ni bryr er bara om mig som er »diktare».
Diktare! Åt helvete med era »diktare».

— Hvem gitter väl skrifva som kan göra
något bättre? återtog han ännu häftigare.
»Handla, handla!» sade Demosthenes. Jag ön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mholbyron/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free