- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
99

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Där är Caro igen — sade Emily. Tids
nog att höra, hur sorgligt det står till med Lord
Byrons hjärta.

— Står det illa till med Lord Byrons
hjärta? frågade Caroline oskyldigt. Hon gick
bort och ställde sig bakom soffan, där han satt
midt emot hennes man. Lady Melbourne måste
försöka kurera det. Jag vet, att hon har ett
medel...

»Seså,» tänkte Emily förtretad. »Nu börjar
hon tala om Annabella!» Men hon sade —
skämtande:

— Be mamma!... När inte du kan...

— Han har aldrig bedt mig, sade
Caroline ... Men nu vet jag, hvem han menade med
den skjutna örnungen... Att jag var så dum,
att jag inte strax kunde gissa det!... Kom, låt
mig se era ögon. Hon tog honom ogeneradt
med bägge händer om hufvudet och böjde
ansiktet bakåt.

— Caro! utbrast William Lamb lågt —
liksom ofrivilligt. Men han hejdade sig strax och
bet sig i läppen.

— Jag har förstås aldrig sett en skjuten
örnunge — hon såg honom ner i ögonen —
men era ögon se inte förtviflade ut. De äro
vackra, men inte ett dugg förtviflade. Om jag
vore karl, så vet jag, hur jag ville se ut...
Jag ville ha kastanjebrunt hår, som faller ner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mholbyron/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free