- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
100

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i pannan, och gråblå ögon och långa svarta
ögonhår...

— Och precis sådan mun och haka som
Lord Byron, ifyllde William Lamb artigt
kom-plimenterande.

Byron var så retad och generad öfver
hennes dumdristighet och påflugenhet, att han
kunde ha svurit högt. Men det värsta var att
han på samma gång kände sig löjlig och
därtill så förvirrad, att han inte alls visste hvad
han skulle säga, när Lady Caroline ändtligen
skrattande drog undan sina händer.

— Det är för d i n skull William har tid
att sitta härinne i dag, sade hon till systern.
Du må inte tro, att han annars har tid till det.

— Det har jag heller inte längre. Han
reste sig upp. Hur gärna jag än ville...

... Men du ser blek ut, Caroline, vände han
sig på sitt vanliga, rättframma, litet vårdslösa
sätt till sin hustru. Det är naturligtvis därför,
att du suttit och hängt hela morgonen öfver
pojken. Du skulle rida ut ett slag före
middagen. Jag har, som sagdt, inte tid, men bed
Lord Byron göra dig sällskap ...

Antingen är han en idiot, tänkte Byron.
Eller — eller — han är klokare än någon annan
karl jag känner... Men systern tänkte: Gud
i hitnmelen — hvad menar William?...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free