Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära bokstäfverna och tycktes ha sin mors öra
för musik. Likaledes var han rätt världsvan,
mekaniskt väluppfostrad och dresserad. Och
ändå ... ändå ... Modern, fadern och farmodern
upphörde aldrig ett ögonblick att ängsla sig
för honom: han var inte lik andra barn.
Sålunda förstod han sig icke det minsta på att
leka, saknade alldeles uppfinningsförmåga och
skydde förskrämd alla sina små jämnåriga
kamrater, till och med de små kusinerna hos
Cowpers. Den sorgset undrande blicken ur de
vackra ögonen var alltid egendomligt beslöjad
och uttryckslös, han stammade och hans skratt
— som sällan hördes — var underligt klanglöst
och själlöst. Men han var sina föräldrar och
närmaste omgifning innerligt tillgifven och
isynnerhet starkt fästad vid modern. Läkarna
menade, att ingen fara var med honom och att
ingen anledning till egentlig oro fanns — han
hade varit sjuklig under det första lefnadsåret
och haft ett par svåra krampanfall i
tandsprick-ningsperioden, men annars så... Troligen
komme han med tiden att utveckla sig alldeles
normalt. Främmande trodde detsamma och
föräldrarna försökte tro det. De
behandlade honom bägge med yttersta ömhet och
varsamhet och straffade aldrig hans små
förseelser. Men inte en dag förflöt utan att de med
saknad tänkte på de två andra små, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
