Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt hunnit komma till världen, förrän de
åter kallades därifrån, medan deras enda
öfver-lefvande barn intog, och troligen alltid skulle
komma att intaga, en undantagsställning i den
värld han tillhörde.
— Goddag, mitt pyre! sade farmodern och
smålog vänligt emot den lille, som i sina vida
långbyxor och sin korta rnndskurna jacka, med
spetskragen och sitt långa ljuslockiga hår såg
mycket näpen ut, då han på moderns
tillsägelse mekaniskt bockade sig och kysste hand.
Gå nu bort och hälsa på farfar...
Hon såg ömt efter honom — nästan med
samma uttryck som modern. Jag tycker han
är blek i dag, Caro, sade hon sakta, ängsligt.
— Jag tror inte, att han kan tåla värmen
härinne i staden, svarade Lady Caroline lika
lågmäldt förtroligt. Så snart William kommer
hem, skall jag strax tala med honom, om det
inte vore bäst, att vi så snart som möjligt
skickade honom till Broeket. Christine och
herr Martin skulle naturligtvis följa med.
William litar inte riktigt på Angélique ...
— Hvar är William? frågade Lord
Melbourne från sin länstol. Han satt litet
framåt-böjd, med armbågarna mot sidostöden, och
förde långsamt fingerspetsarna upp och ned
emot hvarandra. Framför honom stod den lille
gossen med händerna hängande längsåt si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
