- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
148

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måste alltid vara beredd att gent emot världen
i öfrigt hålla sig på defensiven. Och defensiven.
min kära Caroline, är alltid en fan så
obehaglig position. Ty sedan världens skapelse
lär det nog allmänt vara erkändt, åtminstone
af oss karlar, att offensiven är vår naturliga
och mest fördelaktiga ställning.

— Det är möjligt. Men — William — det
liknar inte dig att säga sådant.

— Du kommer nog efter hand att se en
hel del, som inte »liknar» mig, är jag rädd,
Caro.

Han teg och började åter leka med
hunden. Halft vänd ifrån henne, med en brödbit
högt lyftad i handen — hon kunde inte se
hans ögon — sade han:

— Ingen må inbilla sig, att han vet, hvad
det vill säga att älska, förr än han upptäckt,
att all kärlek — som förtjänar namn af kärlek

— inte är annat än ett. förtvifladt och hopplöst
försök att i sig absorbera ett annat väsen. Hela
lifvets elände ligger i att man inte kan vara
ensam, och att man nödvändigt måste vara
det.

Hon teg fortfarande, men hennes ögon
följde honom, och då han mötte dem, såg han

— och senterade — det förstående, det ömt
maliciösa leendet i hennes blick.

— Jag talar i all allmänhet, Caro... sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free