Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
I några dagar såg Michael endast stewarden och
Kwaque. Det kom sig därav att han var instängd
i stewardens hytt. Ingen annan visste att han fanns
ombord, och Dag Doughtry, som var fullt medveten
av att han stulit en vit mans hund, hoppades hålla
hans därvaro hemlig och smuggla honom i land,
då Makambo dockade i Sydney.
Stewarden kom snart under fund med Michaels
ovanliga läraktighet. Under den farliga processen
att ge honom mat gav han honom en gång ett
hönsben. Två tillrättavisningar, som knappast kunde
kallas tillrättavisningar, eftersom de båda
försig-gingo inom fem minuter och endast räckte i en
halv minut var, voro nog för att lära Michael att
endast på golvet i hörnet närmast dörren kunde han
äta hönsben. Då han sedan fick ett ben, bar han
det alltid bort till hörnet, ,utan särskild tillsägelse.
Och det var ju helt naturligt. Han hade förstånd
nog att fatta vad stewarden önskade av honom,
och han hade så mycket hjärta att det var en
lycka för honom att få tjäna. Stewarden var en
vänlig gud som älskade honom med röst och läppar,
med klapp och nosgnidning och famntag. Som all
tjänst spirar upp ur kärlekens mylla, så var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:55:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/michael/0047.html
