Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också med Michael. Om stewarden befallt honom
att avstå ifrån hönsbenet, sedan han lagt ner det i
hörnet, skulle han ha lydt honom och gått ifrån
det. Det är så hundens sätt, han är det enda djur
som gladt och muntert lämnar sin mat i sticket
och ivrigt rusar i väg för att följa eller tjäna sin
snälle husbonde.
Alla. sina lediga stunder, då han icke sov,
till-bragte Dag Doughtry hos den fångne Michael, som
på befallning hade hastigt lärt sig att låta bli att
tjuta och skälla. Och under dessa timmar av
samvaro lärde Michael sig mycket. Doughtry fann att
han redan förstod och lydde enkla ord som t. ex.
»nej», »ja», »kom» och »lägg dig», och han gick
ett steg vidare genom att lära honom: »Gå och lägg
dig i kojen», »Kryp under kojen», eller »Gå efter
en sko» eller »Gå efter två skor». Och nästan utan
arbete lärde han sig att läsa aftonbön, spela död,
vända, sig i graven, sätta sig upp och röka pipa
med hatt på huvudet och icke allenast resa sig på
bakbenen utan också gå på dem.
Så var det leken »får och får inte». Doughtry
lade en läcker och retande bit kött eller ost på
kanten av kojen i jämnhöjd med Michaels nos
och sade helt enkelt: »Du får inte». Då rörde
Michael ej maten förr än han hörde det välkomna:
»Du får». Medan »du får inte» ännu gällde, kunde
Doughtry lämna hytten och vara borta i en
halvtimme eller fem sex timmar, och när han kom
tillbaka fann han ändå maten orörd och Michael kanske
sovande i hörnet nedanför kojen som han fått till
sängplats. En gång, då leken ännu var ny, hade
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
