- Project Runeberg -  Miljonbruden /
271

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 27J

"Även under vattnet?"

"Ja, ett gott stycke."

"Då är ni räddad. Gevären äro icke laddade — för
er! Låt er falla i vattnet — femtio steg mot busken
och ni finner den som väntar på er."

Ännu var det för Richard oklart hur han skulle
förstå dessa ord. Han försökte bibehålla sin lugna
hållning och det lyckades honom.

Kort efter det man passerat de sista husen, börjar ett
egendomligt jordlager, som sträcker sig milsvitt. Det
är en lös lerjord som är genomskuren av en massa
små kanaler och grumliga åar. Under regntiden är
det nästan omöjligt att passera vägarna, under
sommaren, alltså den tiden det nu gällde, voro de
stenhårda och vid varje steg eller hovslag virvlade ett
fint damm upp. Men redan några tum under ytan
var leran dock åter mjuk och om man grävde en fot
djupt eller ännu något djupare fylldes hålet genast med
vatten.

Ungefär tio minuters väg från stadens utkant
kommenderade officeren halt. Truppen och fångarna
befunno sig på ett kalt ställe, som på den västliga sidan
begränsades av en hög tätbevuxen skog, och på
södersidan begränsas av en av de förut omtalade kanalerna.
Mot norr och öster var utsikten fri. Fångarna stodo
i närheten av kanalen, vars strand var ungefär en fot
hög. Knappa tolv steg till höger började skogen;
kanalen hade de i ryggen.

Yerrez, som under vägen nästan hade stortjutit som
ett djur och förbannat Gud och hela världen, hade nu
alldeles fallit ihop, hans tänder skakade, hans ansikte
var gråblekt; han grinade, som en vansinnig, och
sedan syntes han vilja slå omkring sig. Men då händerna
voro bakbundna kunde han endast skaka på axlarna.

"Det är alltså omöjligt att gräva en grav?" frågade
prästen officeren halvhögt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free