Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 463 —
för mig, vattnet flöt nedför hans hår på skuldrorna.
Han räckte mig handen. Jag föll honom om halsen.
Och för första gången fällde jag tårar — ack, tårar,
himmelska, lycksaliga tårar av lättnad! —
Jag behöver icke skriva dig, att Richard och mr.
Dantes betraktade Justus, som en broder, en son.
Richard lovade Justus med ett fast handslag, att han
under återstoden av sitt liv skulle ägna sig åt att befria
den svarta människorasen ur slaveriet, han ville verka
for deras andliga och kroppsliga utveckling. Dantes
gav sin välsignelse därtill.
Richard menar, att miljoner komma att sörja för de
vita, men för de svarta endast ett fåtal. Så mycket
ivrigare ville han nu använda tid, kraft och pengar för
att förädla en människostam, från vilken en man sådan
som Justus White härstammade.
Att min räddares framtid för alltid är säkerställd,
behöver jag väl knappast säga dig, och det säger jag
också bara till dig! Måtte Gud bevara honom i den
kamp som han nu snart måste draga ut till.
Farväl min hjärtevän, min älskling! Snart
omfamnar dig din lyckliga
Eliza."
17. FÖRRÄDERIET.
Det var skärtorsdagen den 1 3 april 1 865, då en tidig
morgonstund, två män stodo i en nisch i Vita huset
i Washington, presidentens residens, och samtalade med
varandra.
Den ene, mycket lång och mager, kunde vara
mellan femtio och sextio år gammal, den stora näsan, och
skägget som omramade en del av ansiktet, gav honom
något strängt och kärvt, men hans blick var mild och
just nu var den särskilt vänlig. Han lutade sig litet
vårdslöst mot fönsterbrädet och såg på den andre, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
