- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
90

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapten Vefling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste linda en handduk om fingrarna — det finns
inget som bränns så som ålfett!

Medan Fridolf med van hand blandade till
brännvinet med socker och två droppar finkelolja per liter
samlades de återstående gästerna och voro snart
bänkade. Gubben Jan-Erik var litet dyster i hågen, ty
tullen hade förra veckan snokat rätt på hans långrev
med tio dunkar, som han haft söder om
Mickelsgrynnan, där blev han av med en bra slant, men
Södergrenarna hade tjänat grova pengar och skaffat en
radioapparat med fyra lampor, så nu kunde de höra
både Amerika och Australien, men käringen brydde
sej inte om annat än predikan i Jakobs kyrka i
Stockholm, först ville hon inte ta på sig lurarna, för hon
trodde det var någe fanstyg i dom, men nu ömsom
lipade hon och ömsom sjöng hon med i psalmsången
och höll käften för resten, så nog hade den
uppfinningen varit till välsignelse.

Men det stod inte länge på förrän vi voro mitt uppe
i ätningen och drickningen — hundra flaskor öl stodo
uppradade framför spisen för att den värsta kylan
skulle gå ur dem. Först läto vi maten tysta mun och
lade in som om vi arbetat på beting, men så
småningom, när rapningarna tillkännagåvo att den värsta
hungern var stillad, och vi vederbörligen berömt ålen
och såsen, stack en och annan in ett ord. Jan-Erik
började tala om det som låg honom närmast om
hjärtat, hans tio dunkar.

— Si jag tror att dä ä Östergrens käring, den maran,
som inte har kunnat hålla käften, för hon var ute med
och tog opp skötar när jag la ut långreven, och hon
såg väl att jag hade nåt för mej. Mina pojkar? Nehej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:06:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/milstolpe/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free