- Project Runeberg -  Vid en milstolpe /
108

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petter på Ängsön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försökte säga ut det. Något åt bröstet var det, men
Petter blev bra och hade till och med en liten
herrskapsmage, när han skrevs ut. Han tyckte att det
var liksom söckent att skiljas från de andra
patienterna, men det var ju nödvändigt och så en sak —
han hade inte fått äta snus under hela konvalescensen
som varade rätt länge. Det är ju förfärligt att
förbjuda sådant. Fast han hade ju tjuvtuggat ibland. Men
systrarna hade näsor som stövare på sådant. Och
så hade han måst använda tandborste, en mackapär,
som det inte fanns maken till i hela skeppslaget. Ja,
folk kan hitta på.

Samtidigt med Petter skrevs Mattson på Ytterön ut
från sjukhuset. De kände varandra sedan barndomen.
Mattson hade fått brev hemifrån att nu var det öppet
vatten, så gott som, och om han kände sig kry kunde
han gärna gå hem med Söderboms motorpråm som
låg i Stockholm, för Söderbom hade inte tid. Och nu
föreslog Mattson att Petter skulle följa med hem över
Stockholm, så skulle de se på stan en dag eller två.
Det kunde de behöva båda två efter all sjukdom och
allt elände. Petter slog till och gubbarna löste
biljetter till huvudstan. Där hade Petter inte varit på
väl trettio år. Han kom ju aldrig längre än till
Norrtälje.

I Stockholm blev Petter alldeles yr i skallen. Där
Var ju ett liv så det slog lock för öronen och
livsfarligt var det för resten att gå över gatan. Han
ångrade att han följt med. Men Mattson var mera van
och det stod inte länge på förrän de installerat sig
på pråmen. Och den hade Petter nog inte lämnat, om
han inte varit tvungen för födans skull. Han vågade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:59:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/milstolpe/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free