Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så grälade pojkarna om det. Så började Svante
att gråta. Och så måste mamma mäkla fred, och
pappa upplyste, att det bara hade stått en liten
vink om att den där pojken kanske hade fått en
risbastu, för att han hade trillat i sjön.
“Ser du det då”, sade Svante.
“Ja, men det stod ändå något om smörj”,
envisades Olle.
Och så satte han på sig mössan och gick ut
på backen igen.
Men Svante satt kvar, och när Olle gått, bad
han mamma att läsa det, som hade stått i tidningen,
en gång till. Mamma läste, och Svante hörde
noggrant på. Han skrattade till ibland. När det
stod, att pojken “drumlade” i sjön, “bytingen”,
att “Pudel” blev välkommen och att han fick god
mat, då skrattade Svante. Det var bara slutet,
om “vad pojken fick”, som han inte tyckte om.
Men i det hela var Svante belåten med tidningen.
Och när Svante hört till slut [1], så gick han
sin väg. När han kom ut på backen, tyckte han,
att någonting riktigt märkvärdigt hade hänt och
att han själv var märkvärdig. Varför Olle
behövde skratta åt honom, det fattade inte Svante.
Han trodde, att Olle var avundsjuk, för att ingen
hade skrivit om honom. Och när Svante såg, att
Söderman satt nere på bryggan och gjorde i ordning
sin långrev, så gick Svante dit.
Han tyckte, att han ville veta, om Söderman
visste, att han stått i tidningen. Annars ville han
få tala om det.
Söderman såg upp från revlådan, som var full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
