- Project Runeberg -  Mina pojkar ; with introduction, notes, and vocabulary /
125

(1911) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lappar på sina saker, så gick Svante till mamma
och bad, att han också skulle få en adresslapp.

“Varför ska’ Olle få och inte jag?” sade Svante.
Och när han så hade fått en adresslapp, så bad
han, att mamma skulle skriva Svante på lappen.

Mamma skrev Svante, Stockholm med stora
bokstäver på adresslappen, och då var Svante
nöjd.

När de så hade packat, gingo gossarna ned till
bryggan och satte sig hos Söderman. De sutto
på var sin sida om honom och sågo på, hur han
rörde ihop färg. Ty Söderman skulle måla Svantes
båt en gång till, innan han for, på de ställen,
där Svante inte hade kunnat låta bli att peta bort
färgen. Det gjorde han också. Under tiden
berättade han för pojkarna om resan till Brasilien,
vattenpelaren, som gick upp till himmelen, och
huru sjöormen miste skallran. Och till sist tog
han sig en stadig mullbänk.

“Så var det med den saken” [1], sade Söderman.

Nästa morgon fördes alla sakerna ned på bryggan.
Solen lyste, så att fjärdar och skär blänkte,
och det var riktigt sorgligt att tänka på att de nu
skulle fara in till staden. Men gossarna voro
inte ledsna ändå. Ty de skulle få fara på ångbåt,
och så skulle de visa sin fina båtar för både
Torsten, Åke och Bengt och alla andra pojkar.

“Jag ska’ fråga Torsten, vad han tror, att min
båt kostar”, sade Svante. “Tror inte pappa, att
han säger fem kronor?”

“Jo”, menade pappa. “Det kan nog hända.” [2]


[1] Så var det med den saken, and that is the end of that story.
[2] Det kan nog hända, that is possible.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 11 02:24:18 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minapojkar/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free