Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skulle öppna verkstad i staden och vern på andra
sidan Oka, i förstaden Kunavin.
En dag kort efter vår ankomst bröt det ut ett gräl
i köket under middagsmålet. Morbröderna sprungo helt
plötsligt upp från sina platser, lutade sig fram över bordet
och började gorma och träta på morfar, gnisslande med
tänderna och darrande som ilskna hundar, och han stötte
sin sked i bordet, blev eldröd i ansiktet och skrek, gällt
som en tupp:
— Jag kör er på dörren!
Mormors ansikte förvreds smärtsamt.
— Ge dem alltsammans, far, sade hon. Då får du det
lugnare, ge dem alltihop!
— Tig, ditt våp! röt morfar med gnistrande ögon, och
jag tyckte det var märkvärdigt, att en så liten människa
kunde ryta så förskräckligt.
Mor reste sig från bordet och gick långsamt bort till
fönstret, där hon ställde sig med ryggen mot de andra.
Plötsligt gav morbror Michail sin bror ett slag i
ansiktet. Denne gav till ett tjut och kastade sig över honom,
och båda tumlade omkull på golvet, där de flämtande och
svärjande rullade om varandra.
Barnen brusto i gråt, moster Natalia, som väntade en
liten, började skrika som om kniven suttit i henne, och
min mor slog båda armarna om henne och halvt bar ut
henne. Den muntra, fräkniga barnflickan Eugenia körde
ut barnen. Stolar ramlade omkull. Den bredaxlade unge
gesällen Tsyganok satte sig grensle på morbror Michails
rygg, och mäster Grigori Ivanovitsj, en skallig, skäggig
man med mörka glasögon, band lugnt hans händer med
en handduk.
2* Gorki Min barndom
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
