Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dunka honom på armarna, ryggen, i nacken, sparka
honom, och slutligen flyger han på huvudet ner i gatans
damm. Den lilla dörren i porten slår igen, klinkan
smäller och regeln gnisslar. En tillknycklad mössa kastas
efter ut över porten; det blir tyst.
Efter att ha legat en liten stund reser sig morbror
— kläderna hänga i trasor, håret är lurvigt — tar upp
en gatsten och slår den i porten. Det hörs ett dovt dån,
precis som när man dunkar i botten på en tunna. Ur
krogen smyga mörka gestalter, skråla hest och fäkta med
armarna. Huvuden sticka ut ur husradernas fönster —
gatan får liv, skrattar, skriker. Alltsammans är också som
en saga, rolig men hemsk.
Plötsligt plånas det hela ut, försvinner, det blir tyst.
På klädkistan i vrån sitter mormor hopsjunken,
orörlig, utan att andas. Jag står framför henne och ser på
hennes varma, mjuka, våta kinder, men hon märker det
tydligen inte och mumlar dovt:
— Herre, säg, hade du inget förnuft att ge åt mig och
mina barn? Herre, förbarma dig ...
Jag vill minnas, att det endast var ett år morfar bodde
i huset vid Polevajagatan — från ena våren till den andra;
men detta var nog för att huset skulle hinna bli beryktat.
Nästan var söndag samlade sig gatpojkarna utanför vår
port och förkunnade själaglatt för gatan:
— Nu slåss de hos Kasjirins igen!
Vanligen uppenbarade sig morbror Michail på kvällen
och höll huset i belägringstillstånd hela natten, dess in-
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
