Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja .. a .. ag fö .. ö .. 11...
— Du bar dig åt som en stolle, det var vad du gjorde!
sade den mellerste, slog armen om honom cch torkade
med sin näsduk blodet ur hans ansikte, och den äldre
sade med mörk uppsyn:
— Det är bäst vi går in, vi kan i alla fall inte hålla det
hemligt...
— Kommer ni att få smörj? frågade jag.
Han nickade, och därpå sträckte han ut handen mot
mig med orden:
— Du kom fort!
Jag blev överlycklig över berömmet, men innan jag
kommit mig för att fatta handen, hade han åter vänt sig
till den mellerste brodern:
— Det är bäst vi går in, han kan förkyla sig. Vi säger,
att han har fallit omkull — brunnen är det inte värt vi
nämner...
— Nej, det är inte värt, instämde den lille darrande.
Jag har fallit omkull i en vattenpuss, säger vi.
De gingo.
Alltsammans hade gått så fort, att när jag kastade en
blick på grenen, från vilken jag hoppat ner på gården,
gungade den ännu, och det dansade gula blad från den.
På en vecka kommo bröderna ej ut på gården; sedan
uppenbarade de sig igen, mera stoj ande än förut. Då den
äldste fick syn på mig uppe i trädet, ropade han vänligt:
— Kom ner till oss!
Vi slogo oss ned i den gamla släden i skjulet bredvid
magasinet, och där språkade vi sedan länge.
— Fick ni stryk? frågade jag.
— Ä jo, det vankades åtskilligt, svarade den äldste.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
