Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäddad med snö, låg farbror Peter med ryggen stödd
mot den kolnade bjälken och huvudet nedsjunket mot
bröstet. Bakom högra örat hade han ett djupt, rött gap
— det såg ut som en öppen mun, och ur den stucko små
blåaktiga slamsor fram likt tänder. Jag slöt ögonen av
fasa, och genom ögonhåren såg jag i farbror Peters knä
den mig välbekanta sadelmakarkniven och bredvid kniven
högra handens krökta, svarta fingrar; vänstra armen låg
utsträckt, och handen var gömd i snön. Isvostsjikens lilla
gestalt låg djupt nedsjunken i den mjuka, glänsande
snöbädden, och den såg mera barnslig ut än någonsin. På
högra sidan om honom syntes en konstig röd fläck, i
konturerna lik en fågel, på den vänstra låg snön jämn och
bländande vit. Det ödmjukt sänkta huvudet vilade med
hakan mot bröstet — man såg endast tippen av det tjocka,
knollriga skägget — på det bara bröstet låg, mellan röda
floder av stelnat blod, ett stort mässingskors.
Det gick runt i huvudet av allt stim och oväsen.
Petrovna pratade och skrek, polismannen gav några order
till Valej och skrek, morfar skrek:
— Trampa inte igen spåren!
Men plötsligt rynkade han pannan, tittade ner i marken
och sade med hög, myndig stämma till polismannen:
— Vad står du här och gormar för? Här är det Gud
som är herre, Gud som dömer, inte du med dina fåniga
ordningar ... Jo, ni... i!
Och alla tystnade med ens, alla samlade sig kring den
döde, suckade och korsade sig.
Människor kommo inspringande i trädgården, somliga
hoppade över planket, ramlade och muttrade svordomar,
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
