Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var ja — är du tokig? Har du ingen skam i dig?
In med dig!
Efter att ha knuffat in henne i rummet lade hon haken
på dörren. Sedan lutade hon sig ned över morfar och
med ena handen drog hon upp honom på fötter, den
andra knöt hon framför hans näsa.
— Gamla tjurskalle!
Hon ledde honom till soffan, han dunsade ner i den
som ett trasbylte, huvudet slängde, munnen gapade.
— Kläd på dig du! skrek hon åt mor.
— Jag går inte ut till honom — hör ni det! sade mor,
i det hon tog upp sina kläder från golvet.
Mormor knuffade ner mig från soffan.
— Spring efter en skopa vatten — fort!
Hon talade sakta, nästan viskande, lugnt och myndigt.
Jag sprang ut i förstugan — från rummen åt gatan hördes
avmätta, tunga steg, från mors rum hennes kraftiga röst:
— I morgon far jag!
Jag gick in i köket och satte mig vid fönstret, alldeles
vimmelkantig.
Morfar stönade och halvgrät, mormor brummade, sedan
smällde det i dörren, och det blev ängsligt tyst. Plötsligt
erinrade jag mig varför jag blivit skickad, och jag fyllde
kopparskopan med vatten och gick ut i förstugan. I
detsamma kom urmakaren ut från rummen åt gatan. Han
höll huvudet nerhukat, strök med handen sin pälsmössa
och harklade sig. Mormor stod med handen för magen
bakom hans rygg och sade lågmält:
— Ni förstår själv — tycke kan man inte tvinga
fram ...
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
