Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ge mig framdeles då", säger han. "Hur skulle jag
kunna det", säger jag, "var skulle jag ta dem ifrån?"
Det är väl ingen konst för dig", säger han, "att knycka
av din rika man." Jag mitt nöt skulle förstås ha pratat
vidare med honom, uppehållit honom, men jag bara
spottade honom i synen och gick min väg. Och han var
före mig inne på gården — och ställde till ett spektakel!
Hon slöt ögonen och fortsatte småleende:
— Det är så man blir kuslig, bara man tänker på det
där eländet! Morfar han blev som ett rasande vilddjur.
Men så var det inte heller en måttlig förtret för honom!
Han brukade sitta och titta på Varvara och säga: "Hon
ska ha en adelsman, flickan, en barin ska hon ha." Och
där fick han nu för adelsman och barin! Heliga Guds
moder vet bättre än vi vem som ska ha vem ... Ja,
morfar han for omkring där ute på gården som om han haft
eld i hälarna, han ropade på Jakov och Michail, den där
snickarn fick också komma med och Klim, kusken. Jag
såg, hur han tog "smäcken" — det är en blykula fäst vid
en rem — och Michail sin bössa, vi hade unga, raska
hästar och en lätt tarantass — de hinner upp dem, tänkte
jag. Och Varvaras skyddsängel ingav mig, att jag skulle
springa efter en kniv och skära ett snitt i stångremmen
— är det så meningen, tänkte jag, så går den av under
vägen. Och så skedde det: remmen brast under vägen,
fimmelstången i backen, och morfar och Klim hade så
när slagit ihjäl sig. De fick lov att stanna och laga
remmen, och när de så kom fram till kyrkan, stod Var ja
och Maxim i kyrkporten — vigda, Gud vare lov! ... De
på Maxim, men han var en stark baddare. Michail kastade
han ut på kyrkbacken — och bröt armen ur led på’n,
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
