Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
121
liga massor. Fyra tydliga oktaedriska genomgångar. Brott mussligt. Spröd. H. = 4. Eg. v. = 3,1-3,2. Färglös, stundom vattenklar, men vanligen i flera slags färger, såsom gul, violett, grön, blå eller röd, bland hvilka färger de violblå, vingula och smaragdgröna mest förekomma. Färgen hos flusspaten antages bero
på en i ringa mängd inblandad kolväte-förening. Glasglans. Genomskinlig i alla grader. Fosforescent vid upphettning. Pulver hvitt.
Upphettad för blåsrör dekrepiterar ofta och smälter i tunna
splittror till en oklar perla. Smälter med gips, tungspat eller
cælestin till en klar perla, som efter
afsvalning blir emaljhvit. Af koncentrerad svafvelsyra sönderdelas den fullständigt under utveckling af fluorväte.
Flusspat är ett, i synnerhet på gångar, allmänt förekommande mineral. Tenn-,
silfver- och blymalmsgångarne i Sachsen,
Böhmen och Cornwall äro bekanta för sina
kristalliserade flusspatvarieteter. Den är
hvad man kallar gångart för flera malmer.
Äfven såsom tät flusspat förekommer den
i mägtiga gångar på några ställen i Tyskland. I Sverige är den funnen dels kristalliserad, dels derb vid Gladsax och Gislöf i Skåne (på gång tillsammans med blyglans), Taberget och Nordgrufvan i Wermland, Åtvidaberg, Utö, Åmmeberg. Grängesberget o. a. st. Vid Kongsberg i Norge
praktfullt kristalliserad.
Användning. De färgade varieteterna användas till knappar, vaser,
plattor, bägare, dosor och andra små prydnader. Öfriga vanligen
förekommande arter användas till beskickningsämne för koppar, silfver
och jernmalmer, till emaljering på metaller, etsning af glas o. s. v.
Yttrocerit. Ett sällsynt mineral, bestående af neutrala fluor-
föreningar af kalcium, yttrium, erbium, cer, lanthan och didym i
varierande proportioner. Allmänna formeln är således (Ca, Y, Er, Ce, La,
Di) Fl2.
Derb, insprängd eller såsom öfverdrag och anflog. Af lös textur,
stundom jordartad. Färg violblå, gråröd, grå eller hvit. Föga glän-
sande, mellan vax- och glasglans. Spröd. Eg. v. = 3,4 H.=4,5. Smäl-
ter ej för blåsrör, men blir tegelröd. Ger cer-reaktioner.
Löses lätt i svafvelsyra med utveckling af fluorväte.
Är högst sällsynt och funnen vid Broddbo och Finnbo mineral-
brott nära Falun, inväxt i albit och qvarts. Äfven i Norra Amerika.
Hornsilfver = Ag Cl (klorsilfver) kristalliserar i reg. syst. H. =
1-1,5. Eg. v. 5,6. Gråhvit till blåhvit färg. Diamantglans. Genom-
lysande. Smälter för blåsröret, reduceras lätt med soda till en silfver-
kula. Angripes knappast af syror men löses i ammoniak. Förekommer
på silfvergångar i Tyskland, England, Sibirien, Mexico, Södra Amerika
samt vid Kongsberg i Norge och användes såsom en rik silfvermalm.
Bromit = Ag Br och klorbromsilfver = Ag (Cl, Br) kristallisera re-
guliärt och förekomma tillsammans med föregående mineral i Mexico
och Chile, der de användas såsom silfvermalmer.
Jodsilfver = Ag J kristalliserar i hex. syst., är sällsynt och träf-
fas i Mexico, Chile och Spanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
