- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
93

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98
der vi på nytt anhöllos af dea väpnade vakten.
Denne ville ej släppa oss igenom, emedan vi ej
från tullhuset medfört någon frisedel; men allt
afgjordes i godo, sedan vi uppvist passen, och
soldaten åtnöjde sig med våra namn, hvilka vi
klart och tydligt för honom måste upprepa, och
som helt säkert gingo in genom hans ena öra och
nt genom det andra. Utan vidare uppehåll eller
äfventyr passerade vi Öfver de mer eller mindre
upplysta gatorna och hamnade lyckligt vid det
palatslika Hotelet Ziim Komischen Kaiser} der
Portvakten ringde i sin klocka, då vi genom det
höga, genljudande hvalfvet intågade på gården.
Tvenne elegant klädda uppassare skyndade till
vagnen: en öppnade vagnsdörren och nedfällde
fotsteget: den andra räckte oss handen för att
hjelpa oss stiga ur: och Ober-Killner nedkom
utför den klart upplysta, breda trappan, med
sin nyckelknippa i handen, cch bugade sig. En
annan betjent ankom med tvenne i silfverstakar
brinnande vaxljus och företrädde oss trappan upp-
före , hvarefter Ober-Kellner anviste oss rum,
öppnade dem och under de artigaste bugningar
bad oss inträda. Knappt voro vi lemnade allena
ett Ögonblick, förrän nagon sakta knackade pa
dörren: och på vårt Herein! insteg en gladlynt,
men halt man, som sade sig vara en i Stadens
märkvärdigheter underkunnig och i resandes he-
tjenande outtröttlig Lohn-Kedienter, och fragade,
huru dags i morgon vi ämnade företaga vår ut-
vandring, hvad vi helst och först önskade se,
samt om vi befallle vagn till Wilhelmshöhe och
Gud vet allt hvad. Efter erhållen upplysning,
att vi på hans frågor ville lemna bestämdare svar
efter en timmes förlopp, afträdde han åter. Så
förnämt hade vi ännu ej på vår resa hlifvit emot-
tagna, och började derföre genast vid ankomsten
ir.cö en lätt rysning tänka på den räkning, som
hotade oss vid afresan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free