- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
186

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186
Thuner- och Brienzer-sjön, dem de underhålla
genom floderna Aare och Kander.
I UnterBeen, en Fläck med ett skönt läge i
dalen Bödeli och af ett gammalmodigt, sällsamt
byggnadssätt, såg jag en Engelsman, med en
ofantlig halmhatt på hufvudet, stå på bryggan
och meta, och i Interlaken, fordom ett kloster,
nu ett Slott och Öfver-Amtmannens säte, med
några kringliggande byggnader, spisade jag mid-
dag, jemte min reskamrat, Herr Burkhardt från
Basel, och några trumpna Britter. Växtligheten
är yppig i denna ljufliga dal. Mellan de tvenne
sjöarna (Inter lacus) är hela nejdens must och
fetma sammanfluten. Klimatet är mildt och präk-
tiga grupper af Nötträd erbjuda landskapsmåla-
ren rika studier och vandraren en svalkande skug-
ga. I en liten tvåsitsig vagn foro vi från Inter-
laken. Den sprittande Liitschine, som brusar
och fraggas på det vildaste i klippstalpen , och
emellanåt smyger sig tyst fram i den gröna da-
len, var oss beständigt nära. Vid Unspunnen ,
ett gammalt Slott i ruiner, der 1805 och 1808
Alpherdarne firade sina fester, blir nejden ro-
mantisk, och dalen hopklämmes mer och mer af
höga, vilda fjellar. Nära Ziveylütschinen, der
den svarta Liitschine, som kommer från Grin-
delwalds Gletscher, förenar sig med den hvita,
hvars ursprung är i Lauterbrunnens yttersta än-
da, lemnade jag Herr Burkhardt och vagnen,
tog min lilla rensel på ryggen, och stöfvade af
allena åt Lauterbrunnen, i hopp att komma lyck-
ligt till målet utan vägvisare. Men som aftonen
nalkades och mörkret kunde hastigt inbryta i
dessa mellan skyhöga berg inmurade dalar, ön-
skade jag i mitt hjerta, att finna en mensklig va-
relse, som kunde meddela nyttiga råd, om icke
följa mig. Jag hade ej gått långt, då jag blef
varse en gosse, sittande på en sten ined ett stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free