- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
217

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tilltog, det bief alldeles kolsvart, och de blan-
dade ljuden af åskan, regnet, floden och stor-
men dränkte de ropandes röster. Så voro de åt-
skiljda, och endast tillfälligt råkades en eller an-
nan, för att i nästa ögonblick åter förlora sig.
En beskref, huru han länge sutit på en klippspets
och väntat på en blixt, som skulle upplysa de
närmaste föremålen, att han måtte veta, hur nära
han var den gapande afgrunden, och när blixten
slog till och endast dystert och blekrödt beglän-
ste ett haf, ett chaos af dimmor, tog han i för-
tviflan ett språng, utan hopp att merä uppstå ;
men kom ned på vägen vid Aare. En annan hade
gått nära en timmes tid i vattenbrynet vid floden
och visste icke att han i sin förvirring vandrade
tillbaka mot Handeck, förrän skickelsen stötte
honom emot den kamrat, som hoppat ned från
klippan och nu trefvade sakta fram, under det
att han kände sig före med alpstafven. En tredje
hade från en spång halkat ned i strömmen och
summit i land, och åter en annan svimmat, men
kommit sig före, då den annalkande kamraten öf-
ver honom stupat omkull. Svårligen skulle alla
de irrande vandrarne öfverlefvat denna natt, om
icke åskvädret tilltagit med tätare och klarare
ljungeldar, och om ej några aflägsna, tindrande
ljus i Meyringen varit deras ledstjernor.
Det deltagande, livarmed jag afhörde dessa
berättelser, och den ifver, livarmed de utfördes,
öfvergingo småningom till andra ämnen, som dock
alla riirde den sköna Ilasli-dalen eller dess invå-
narCi Ingen hade lust att sofva, så länge brasan
brann och drufvan rann. Midnatten var redarn
förbi, men åskvädret med sina följeslagare, stor-
men och regnet, rasade ännu. Den ena folksa-
gan efterträdde den andra, det ena äfventyret
det andra, och högt prisades af alla de raska
Hasli-döltrarnas fägring. Någon berättade en sägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free