Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet: Mitt barndomshem och mina föräldrar — Hemmets inflytanden — De första skolåren — Militärlifvet — Afresan till Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit mer än bröder, och intet utom döden kan skilja oss
åt. Vi voro af samma storlek, hy och ålder, i det han
endast var tvänne månader yngre än jag. Han hade då
redan tjänat ett år som kadett vid artilleriet, men hade
nödgats taga afsked på grund af svag helsa. Nu hade han
likväl återvunnit sin helsa och ånyo inträdt i armén såsom
volontär vid infanteriet. Mitt lifs minnen äro så nära
förbundna med denne man och hans lif, att läsaren kommer
att ofta få höra talas om honom på dessa blad. Jag vill
därföre här endast tillägga att en trognare vän och en
ädlare karaktär aldrig funnits i denna värld, åtminstone så
vidt min erfarenhet sträcker sig, samt att han härigenom
blifvit mig till hjälp och tröst under många af de
underbara och svåra öden, vi upplefvat tillsamman. Hans namn
är Hans Eustrom, mera känd i Minnesota som kapten
Eustrom.
Under mitt andra studieår vid latinskolan utbröt det
dansk-tyska kriget, och jag jämte många andra ynglingar
fattades af en stark medkänsla för det danska folkets sak.
Inom kort beslöt svenska regeringen att sända trupper till
Danmark för att hjälpa sina grannar; några regementen
marscherade genom vår stad, och därigenom kom vår
ungdomliga hänförelse att slå ut i full låga. Slutligen
utkommenderades äfven en del af det artilleriregemente, som var
förlagdt i Kristianstad, och nu kunde jag icke längre
beherrska mig utan bestormade mina föräldrar med böner att
låta mig som artillerikadett medfölja den del af hären, som
var kommenderad just till krigsskådeplatsen, och såsom en
ytterligare bevekande omständighet var jag grym nog att
sända en helsning till min bedröfvade moder, att om jag
icke erhölle hennes samtycke, skulle jag rymma och gå ut
i kriget det förutan. Detta sista argument bevekte henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
