- Project Runeberg -  Minnen /
308

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet: Qvinnorna i Indien — Enkorna — Den amerikanska zenana — Prisutdelning i en flickskola — Annandabai Joshee — Hennes resa till Amerika — Rapporter till regeringen — Afresa från Indien — Burma — Ceylon — Arabien — Kairo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att sammanträffa, till mären i Filadelfia och till
statsdepartementet i Washington.

Innan fru Annandabai Joshee lemnade Kalkutta, höll
hon ett extemporeradt föredrag i Serampur i universitetet
inför en stor åhörarekrets, hvarvid hon fullständigt
utvecklade de skäl, som förmådde henne att resa till Amerika,
samt besvarade de många frågor, som framställts till henne
angående resan. Sedan hon i detta föredrag framhållit
behofvet af qvinnliga hinduiska läkare, sade hon att det vore
omöjligt för hinduiska qvinnor af hennes klass att i Indien
erhålla den nödvändiga vetenskapligt medicinska utbildningen,
och sedan hon äfven till besvarande upptagit de frågor,
som riktats till henne angående hvad hon skulle göra, om
hon blefve bannlyst af brahminerna och till följd däraf
träffades af andra motgångar, tillade hon beslutsamt:

"Jag här allvarligt tänkt öfver våra seder och bruk
samt våra utsigter för framtiden, och jag finner att vi hafva
misstagit oss rörande våra egna intressen. De första åren
af en människas lif utgöra grundvalen för återstoden däraf.
Den som aldrig tänker, kan aldrig blifva vis; ständig
tanklöshet måste sluta med okunnighet, och ehuru berusning
stundom kan upplifva anden för en kort stund, gör den
slutligen lifvet kort och eländigt. Hvar och en måste göra
någonting, som han eller hon anser det vara sin uppgift
att göra, föraktande betydelselösa nöjen.

"Jag försöker icke att inverka på elementernas rörelser
eller att bestämma öfver konungarikens öden. Det är min
uppgift att tillse hvad varelser, sådana som vi, kunna
utföra, i det hvar och en arbetar för sin egen välfärd genom
att inom sin verkningskrets, hur inskränkt den än må vara,
verka för befordrandet af andras lycka. Hvarje människa
är andra människors gäldenär, och hvars och ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free