- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
12

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

En annan vagn är lastad med våra koffertar och
hvarjehanda, som vi ansett nödvändigt att medtaga så väl för
resans behof, som för bosättningen i den nya verlden. Vår
utrustning var i sanning vida fullständigare än den bort
vara, hvilket vi sedan fingo erfara, då vi i Amerika måste
betala betydliga afgifter i öfvervigt för våra saker, hvaribland
mycket kunnat köpas billigare der i landet, annat åter var
oss af ingen nytta. Ett dussin bössor af åtskilliga
dimensioner, med enkla och dubbla pipor, pistoler, sablar etc.
stucko fram här och der mellan säckar och koffertar; så att
det visserligen icke var underligt, att man vid vårt intåg i
Gefle tog oss för ett resande theatersällskap, klädde som C,
I. och jag dessutom voro i nya bolstervarsrockar, röda
halsdukar och temmeligen vidbrämade halmhattar.

Vid ankomsten till Gefle erhöllo vi den ledsamma
underrättelsen, att det ännu torde dröja en tid innan skeppet var
färdigt att afsegla. Vi hade således ännu några dagar,
kanske veckor kunnat få vara tillsammans med slägt och
vänner. Emellertid beslöto vi, heldre än att återvända till
Upsala, för att efter en tid åter säga dem ett nytt farväl,
hvilket uuder sådana förhållanden alltid blifver värre än det
första, att tålmodigt i Gefle afbida tiden då vi kunde
embar-kera. Vi försökte derföre att skaffa oss en bostad, der
utgifterna icke skulle blifva oss så dryga som på stadshotelet
Detta var dock ingen lätt sak. Vi hade dervid att utstå den
mest besvärliga och närgångna frågvishet. Det var omöjligt
att erhålla något svaromål på våra egna spörjsmål om rum,
förr än vi i hvarje hus der vi gjorde förfrågan derom, måste
göra reda för hvilka och hvad slags folk vi voro, hvarifrån
vi kommo och hvarthän vi ämnade oss, hvad orsaken var att
vi ej togo in på gästgifvargården» och hvarföre vi ville dröja
en tid i en stad, som just icke tycktes erbjuda några
särdeles märkvärdigheter. Vi gåfvo oss icke tid till att på alla
dessa frågor afgifva några fullständiga svar, hvarförutan de
goda husvärdarne i Gefle, som eljest bruka hyra ut rum till
resande, icke voro villiga att emottaga oss. Vagnar och
saker stodo ännu på gatan, och skulle kanske fått stå der
dygnet om, hade ej slutligen en beskedlig enkefru förbarmat sig
öfver oss. Hon besparade oss vår examen åtminstone tills
vi väl med allt vårt pick och pack kommit in i huset, då
hon till sin stora förundran inhämtade att vi hvarken hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free