- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
14

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Skeppet som nu var denne man anförtrodt, var ett af
de största, och jag tror mig kunna tillägga, ett af de bästa*
som i Gefle lupit af stapeln. Med hvilket intresse
betraktar man ej den lilla rymd, som under en längre sjöresa skall
blifva ens hem och ens verld! Skeppet Minnets kajuta hade
någonting verkligen inbjudande, såsom merändels alltid är
tillfället på större fartyg, der snyggheten och den i sitt slag
ofta eleganta och i smått beqväma inredningen vanligen
bereder en glad öfverraskning åt den, som är ovan vid lifvet
inom relingarne. År då kajutan, som här var händelsen,
nymålad och försedd med blankt bonade dörrar och sina små
skåp i hvarje litet hörn, som den erfarna skepparen förstått
att begagna både på det mest prydliga och ändamålsenliga
sätt; då får allt utseende af en viss trefnad. Solen sänker
sina strålar in genom det öppna, polerade messings Skylight
och sprider ofvanifrån en långt behagligare dager öfver alla
föremål än den som inkommer genom fönstren i ett vanligt
boningshus, I stället för ljuskrona har man i taket den
mystiska kompasskifvan, ständigt och säkert anvisande den
kosa man har att styra under färden på böljan, och
erinrande oss om, att äfven under lifvets stormar lyfta vårt öga
upp mot himlen och der hämta en osviklig ledning på
vägen till den sista hamnen.

För vår del tycktes vi rätt gerna inqvartera oss i detta
lusthuslika Compendium af en en t resol-våning, anande att
vårt första blifvande hem i Amerika komme att erbjuda oss
långt mindre beqvämligheter. Utom ett tillräckligt utrymme
i akterskansen för proviant och större lårar och koffertar,
lemnades till vår disposition hela den yttre, temmeligen
rymliga kajutan, hvilken C. och I. togo i besittning. Innanför
densamma var en treflig salong med sin välstoppade divan,
sin try må, byrå och öfriga möblemang, hvilken om
nätterna skulle vara vår goda Christines sofrum, och om
dagarne begagnas till samtliga medlemmarnes af
kolonialföreningen matsal och samtalsrum. Jemte denna salong var
ytterligare ett tredje rum, nemligen en beqväm sängkammare,
hvars möblering lemnade det nygifta äkta paret föga öfrigt
att önska.

Vi uppgjorde ackord med kaptenen, som lofvade föra
oss till New York för det högst billiga priset af 500 Rdr Rmt;
sjelfva skulle vi dock förse oss med proviant Dessutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free