- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
110

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

långt bord, åstundande att en vid bordets andra ända stående
lampa skulle flyttas honom litet närmare. En af passagerarne
efterkom hans begäran, men derigenom beröfvades några
längst bort i den stora salongen sittande spelare det ljus,
hvaraf de begagnat • sig under spelet, med hvilket man nu
tog för afgjordt att de skulle upphöra. Så skedde likväl icke,
oeh knappt hade biskopen börjat att uppläsa ett kapitel ur
den här liksom i alla ångbåtssalonger befintliga bibeln, förr
än en af spelarne stod upp, gick fram till den motsatta
ändan af bordet och flyttade lampan tillbaka till dess förra
plats. Den enkla förrättningen afslutades emellertid under
fullkomlig tystnad. Biskopen begaf sig till hvila utan att yttra
någon förtrytelse öfver detta ovärdiga uppförande, som då för
tillfället icke heller framkallade en mera högljudd
demonstration af de andra passagerarne eller blef orsaken till något
störande uppträde, ehuru enhvar icke kunde annat än känna
sig sårad deraf, och man beslöt att derom underrätta
kaptenen, som varit hindrad att deltaga i aftonbönen. En liten
stund derefter stannade ångbåten vid ett ensligt, föga bebygdt
ställe, der den eljest aldrig brukade uppehålla sig, och der
den icke heller nu hade gods eller passagerare att aflemna
eller emottaga. Kaptenen uppsökte de spelande herrarne
oeh underrättade dem om att den amerikanska flaggans ära
gjorde det till en för honom obehaglig pligt, att visa dem
öfver landgången. Han återlemnade dem de penningar, som
de betalt för sina biljetter, och bad dem å egna och
passagerarnes vägnar vara goda och genast aflägsna sig. Här
hjelpte ingen protest Lynchlagen måste hafva sin gång, nu
såsom merändels alltid rättvis i sin dom, ehuru den icke
alltid verkställes på grund af samma goda motiver och med
samma ordning och värdighet, som vid nämnda tillfälle. Hade
kaptenen handlat annorlunda, är det ganska säkert att hans båt
kommit i mera misskredit än om under en följd af reseturer
den ena ångpannan efter den andra exploderat Den opinion,
som vid tillfällen såsom det här anförda och på sådant sätt
yttrar sig, talar icke så litet för åtminstone en yttre aktning
för kristendom och sedlighet i ett land, som mången
orättvist söker att nedsätta både i det ena och andra afseendet
Man sade att vi denna afton skulle anlända till
Milwau-kie, en stad i Wisconsin, ett nytt Förenta Staternas
territorium. I New York hade vi hvarken hört talas om den ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free