Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ken ännu ingen hvit man upptimrat sin hydda. Visserligen
var det någonting högst romantiskt i vår närvarande
ställning; men det var dock icke underligt, om det ensliga deri
äfven lät känna sig. Ännu obekante med den vildmark, i
hvilken våra röster icke kunde framtränga till en annan
mensklig boning; omgifna, vi visste icke på huru långt
afstånd, af Indianer, som i det längsta dröjde i trakten af sina
gamla jagtmarker; uppskakade af en och annan berättelse,
som vi hört eller läst om de första nybyggarnes faror och
äfventyr i vesterns ofantliga ödemarker: med allt detta var
det icke underligt, om en slags dyster känsla bemäktigade
sig oss, då nattens mörker inbröt, och vi för första gången
gingo till hvila i vår ensliga, bristfälliga koja, mellan hvars
öppna väggar himmelens stjernor blickade in och manade
oss att öfverlemna oss i Hans beskydd, som, hvarhelst vi än
äro, ehvad, vi gå eller ligga, dock är omkring oss, och
vakar öfver alla våra vägar.
Det dröjde länge innan jag kunde inslumra. I hjertat
ljöd en vaggsång om försvunna tider, om barndomshemmet
på den fjerran stranden, om modersfamnen, lemnad tom och
öfvergifven af ende sonen.
Då vi tidigt på morgonen uppvaknade, funno vi det
vara nödvändigt att, så framt vi ej ville blottställa oss för
förkylning, sätta vår koja i bättre stånd. Nattkölden hade
varit ganska skarp, och innan vi fått uppvärma de något
stela lemmarne med en god kopp kaffe, kände vi oss
särdeles ruskiga på den frostbeklädda marken. Väggspringorna
måste fyllas med lera, jord uppkastas rundt omkring kojan,
och taket tarfvade mera hö, för att -skydda oss i händelse
af regnväder.
Vi upptäckte nu i vårt grannskap lemningarne efter en
indiansk wigwam, hvilken föregående aftonen helt och hållet
undgått vår uppmärksamhet, och som nu gaf oss idén till
en mera ändamålsenlig konstruktion af vår provisionella
byggning. Det blef beslutadt, att jag skulle resa till Delafield,
der vi hade köpt en större höstack, och af den hemföra ett
så stort lass, som möjligt. Under tiden skulle C. och P—n
arbeta på kojan, och, sedan den blifvit litet förbättrad,
begynna hugga hustimmer.
Jag begaf mig derföre ofördröjligen åstad med våra
oxar, och fann utan svårighet den väg, som vi dagen förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
