- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
175

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

röjt och utstakat. L. och Chr. hade sofvit temmeligen godt
på den låga vinden, men liksom vi, beklagade de sig öfver
köld och drag. Det var ej tid till långa samtal. Jag måste
låna mig en höhäck, så godt jag kunde passa den på min
vagn i stället för den hittills brukade färdkorgen, och genast
begifva mig af till den ett stycke ifrån Pearmains boning
stående höstacken. Der träffade jag en ung Amerikanarne,
med hvars biträde jag afhögg det ena hörnet af stacken,
så att den qvarlemnade delen deraf förblef lika mycket
skyddad som förut emot regn.

I Amerika, der man ännu icke hunnit uppbygga
rymliga lador, stall och fähus, stäckas så väl säden som höet
ute på bara marken, den förra på åkern, och det sednare
på den äng eller låga, sumpiga prairie, der man slagit det.
Man gör ett stängsel deromkring, för att freda det för
kreatur. Vanligen äro höstackarne * långa, så att man efter
behof kan afhugga dem ifrån toppen, och hemföra ett lass i
sender, utan att det öfriga på något sätt skadas af snö- eller
regnväder.

Min unga praktiska Amerikanare gaf mig, under det
vi arbetade, en god undervisning så väl i höstackning i
allmänhet, som i sättet att väl lassa en höskrinda — en
undervisning, som jag ganska väl behöfde. De högafflar, som
vid dessa göromål begagnas, äro, liksom alla i Amerika
brukliga redskap och verktyg, gjorda med en nätthet och
prydlighet, som endast öfverträffas af deras ändamålsenlighet.
Skaftet är mycket längre än det hos oss brukliga, och sjelfva
gaffeln är gjord af stål med två eller tre hvassa, krokiga,
fjäderspänstiga tänder. Hela instrumentet är mycket lätt att
handtera och, liksom mycket annat, väl förtjent af att tagas
till modell hemma i Sverige.

Med den goda hjelp, jag erhållit, fick jag snart mitt
stora hölass i ordning; men att komma fram dermed på den
obanade vägen, var en annan, vida svårare uppgift. Jag
hade att passera en lång kafvelbro, lagd öfver ett träsk,
öfver hvars ojemna stockar en tom vagn mången gång är
utsatt både för att omstjelpas och sönderbrytas, ännu lättare
ett högt hölass. Toppen var naturligtvis stadigt bunden och
packad under en lång stör, fästad vid höskrindan med ett
par mindre jernkettingar; men icke dess mindre vaggade
den af och an, så att jag hvart ögonblick väntade att få hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free