- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
211

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

allmänhet icke större, än att det, som öfversteg det egna
behofvet, med lätthet fann konsumenter ibland närmast
boende och nyligen anlände utvandrare. För att döma af det
yttre, d; v. s. beklädnaden, sågo de fleste af dessa gentlemen
icke särdeles respektabla ut, ty få voro de som icke hade
trasiga eller lappade kläder; men man fick äfven i detta fall
icke döma hunden efter håren. I det nya landet i vester äro
isynnerhet kläder ganska dyra, och stundom kunna icke ens
de utslitna plaggen ersättas med passande nya. Det är
derföre alldeles icke ovanligt att se en farmer, sedan hans
egentliga arbetsrock icke mer hänger ihop, gå och plöja i en svart
eller blå frack med sidenfoder, en lemning från en mera
elegant lefnadsperiod, hvilken derefter så länge den varar,
begagnas vid alla möjliga tillfällen. Men ytterplaggen må
vara huru som helst, linnets renhet och finhet äro alltid en
behaglig kontrast, vid hvilken man glömmer den förras något
ruskiga beskaffenhet.

En obehaglig omständighet på dessa slags värdshus, är
att man icke straxt får sig anvisadt ett eget rum, ja, att
man måhända alldeles icke kommer i åtnjutande af ett
sådant. Man visas in i en liten skrubb, att der företaga den
förut omtalade renings-processen med dess commune bonum
af handduk, tvål och tvättskål, — och är allt detta
vanligtvis det första, hvaraf en resande begagnar sig, när han
inträder på ett värdshus. Man har derefter, om man vill hvila
sig, ingen annan ressurs än att slå sig ner i källarummet,
der, såsom vid ifrågavarande tillfälle, 20 à 30 personer sitta
omkring den upphettade kaminen, alla, ehuru till större
delen obekanta med hvarandra, dock på sätt och vis
utgörande ett slags slutet sällskap, i hvilket man oförbehållsamt och
otvunget yttrar sig om hvarjehanda ämnen. I dessa nya
samhällen behöfs det icke många ceremonier för den ene
resande att associera sig med den andre. Man börjar en
konversation med sin granne, om man också icke vet hvem
han är, eller hvad han heter, och inom några minuter är
man inbegripen i ett samtal, hvilket å ömse sidor föres så
fritt och lifligt, som om man känt hvarandra i åratal och
ofta varit i tillfälle att med hvarandra utbyta åsigter. Hör
jag tvenne personer diskutera ett ämne af allmänt intresse,
så kan jag tryggt ställa mig och lyssna derpå och sjelf yttra
min mening om saken. — Politiska frågor voro nu, såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free