Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
öka sin koloni, fick ibland det infallet att, liksom konung
Fredrik i Preussen, para ihop folk. W—r såg duktig och
ståtlig ut, och en morgon, när han fullgjorde sin skyldighet
som profetens barberare, befallte denne honom, att genast
gifta sig med en rask och liflig Heisingeflicka. W—r
tackade för den faderliga omtanken, men förklarade sig icke villig
att ingå på förslaget. Erik Janson yrkade strängt på en
blind lydnad för alla sina befallningar men W—r invände,
att han icke ansåg den kyrkliga disciplinen böra sträcka sig
ända derhän, att nödgas gifta sig på befallning. Hans
nekande ansågs emellertid såsom uppstudsighet och
upproriskhet emot den andres gudomliga makt och myndighet, och
för detta brott straffades han af profeten med arres^ppch
svältkur. W—r var på sitt sätt en god-dags-pilt, och utom
Mammon hade han äfven buken till sin gud. Gifta sig ville
han icke, och det af det helt enkla, skäl, att han redan var
gift förut, hvilken omständighet han funnit för godt att
förtiga för profeten, och ej heller nu vågade yppa för honom;
men mat måste han på något sätt förskaffa sig och derjemte
friheten.
För att vinna detta ändamål slog han sig åter på
predikande. Till Erik Janson rapporterades, att anden fallit
på den fångne, som i sitt fängelse talade förunderliga ting
om sin egen och alla andra rättroendes syndfrihet. Det blef
beslutadt, att han nästföljande Söndag skulle offentligen
uppträda och tala inför församlingen. Och talade gjorde han
väldeligen, mat fick han äfven, och efter ett par dagar
vände han ryggen till Biskops-hill, lät profeten raka sig sjelf
och utvälja en annan man åt Helsinge-jäntan.
Derefter satte han åter upp en rakstuga i Galesburg,
en liten stad, icke långt ifrån den jansonistiska kolonien.
När sedan en schism uppstod i denna sekt, och Erik
Janson öfvergafs af många ibland sina anhängare, flydde dessa
till W—r, hvars predikande hos dem väckt den
föreställningen, att han var en man, rikeligen utrustad med andans
gåfvor och utsedd att blifva en mäktig profet i det nya
Israel. Men W—r, utledsen vid hela sällskapet och
kännande sig mera kallad att tilltvåla folk med rakborsten än
med predikande, bad dem på ren svenska dra åt —–––-
Helsingland igen, upplysande dem om, att det var hungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
