- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
396

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396

vandes beröring genast försvunnit och förvandlat sig i denna
vext

En del stammar tro på en själavandring, och med
afseende derpå hafva isynnerhet de nordliga stammarne vester
om Mississippi en mängd legender, af hvilka många, huru
besynnerliga de än äro, icke sakna en viss poetisk skönhet
Enligt alla dessa berättelser är själen evig och odödlig,
lifsgnistan passerande från ett föremål till ett annat Vanligen
är den nya lifskroppen icke en menniskoform, men antingen
något annat lefvande ting i skapelsen eller ock stundom, till
en tid, ett dödt ting. Det säges icke, hvad som egentligen
bestämmer en sådan förvandling. Allmänna meningen tyckes
vara, att den högre viljan hos individen sjelf såsom ett
andeligt väsende bestämmer den form,- som själen antager i ett
annat lif.

Med tron på själens odödlighet sammanhänger en mängd
högst förvirrade , och mycket olika begrepp om straff och
vedergällning samt om ersättning för de i denna verld
ut-ståndna mödor och lidanden. Derom göra de sig
hvarjehanda allegoriska föreställningar. De tro på ett paradis, en
lycksalig jagtmark, en stor, på alla slags vildbråd ständigt
öfverflödande prairie, ett indianskt valhalla, der kämparne
med ständig framgång få sysselsätta sig med hvad som här
varit deras älsklingsyrke. En del traditioner beskrifver detta
paradis vara beläget någonstädes öfver jor4en, men hvarest,
kunna de ej med visshet säga. Ändra berättelser åter
omtala, att de dödes andar på vägen till den stora prairien
hafva att öfverfara en bred ström, öfver hvilken, såsom ett
slags brygga, är lagd en trädstam, som hålles i en så
oupphörlig skakning, att endast de goda menniskoandarne kunna
passera den med säkerhet, under det att de onda nedfalla i
vattnet och sedermera aldrig höras af. Detta säga de sig
hafva fått veta af en utaf deras förfäder, som lefde för lång
tid sedan och då han efter sin död kom till den dallrande
trädstammen, icke vågade äfventyra färden deröfver, utan
bad den store Anden att få vända om igen till de lefvandes
land. Denna hans bön beviljades, och tvenne dagar efter
sin död syntes han åter ibland sina vänner, för hvilka han
omtalade hvad han sett Han berättade dem, att under det
han dröjde vid flodens strand, hade han på andra sidan sett
en skymt af den öfver all beskrifning rika och härliga prai-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free