Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Mongibello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenrösen på Monte Chiaro. Men han skulle inte
tro, att det var något med den. Hos henne var
ingenting som i klostret, det kunde väl Gaetano
förstå. Men hon ville så gärna ha honom, därför att
han var en av de gamla Alagona. Och där hemma
hade hon och Luca och Pacifica sagt till
varandra: »Fråga vi efter om vi få litet mera
bekymmer, om vi bara få hit honom!» Nej, det skulle
madonnan veta att de inte gjorde. Men nu gällde
det om han ville gå igenom något för att få vara
hos dem.
Och nu hade hon slutat, och nu frågade pater
Josef vad Gaetano tänkte svara. Det var priorns
vilja, sade pater Josef, att Gaetano skulle bestämma
själv. Och man hade ingenting emot, att han gick
ut i världen, därför att han var den siste av sin ätt.
Gaetano gled sakta ned ur donna Elisas knä.
Men svara! Det var inte en så lätt sak att svara.
Det var mycket svårt att säga nej till den signoran.
Pater Josef kom honom till hjälp. »Bed
signoran, att du får svara om ett par timmar,
Gaetano! Gossen har aldrig tänkt på annat än att
bli munk,» sade han förklarande till donna Elisa.
Hon reste sig upp, tog sin paraply och
försökte se glad ut, men hon hade tårar i ögonen.
Visst, visst skulle han betänka sig, sade hon.
Men om han hade känt Diamante, skulle han inte
ha behövt det. Nu bodde där endast bönder, men
där hade en gång funnits en biskop och många
präster och en myckenhet munkar. De voro borta
nu, men de voro inte glömda. Alltsedan den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
