Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN PASQUALES KLOCKOR
97
denna bild från Sicilien, utan skänka den till honom.
Men kaptenen nekade. »Jag skall föra den till
England,» sade han, »och engelsmännen skola
uppväga den med guld.» Eremiten förnyade sina
böner. Till sist lät kaptenen sina män driva
honom i land och hissade segel för att avresa.
Det såg ut, som om den heliga bilden skulle
gå förlorad för Sicilien, men eremiten lade sig på
knä vid ett av strandens lavablock och bad till Gud,
att så inte måtte ske. Och vad hände? Skeppet
kunde inte avresa. Ankaret var uppe, seglen voro
hissade, och vinden sköt på, men i hela tre dagar
låg skeppet så orörligt, som om det hade varit
en klippa. På tredje dagen tog kaptenen
madonnabilden och kastade den till eremiten, som låg kvar
på stranden. Och genast kunde skeppet löpa ut
ur hamnen. Men eremiten förde bilden till Monte
Chiaro, och den finns ännu i Diamante, där den
har ett kapell och ett altare i dömen.
Nu gick donna Micaela till denna
madonnabilden för att bedja för sin far.
Hon uppsökte madonnans kapell, som var
inbyggt i ett mörkt hörn av domkyrkan. Där voro
väggarna alldeles klädda av votivsaker, av
silverhjärtan och tavlor, som hade blivit skänkta, av alla
dem, som hade blivit hulpna av Diamantes
madonna.
Bilden var huggen i svart marmor, och då
donna Micaela såg den stå i sin nisch, hög och
mörk och nästan dold av ett gyllene gallerverk,
tyckte hon sig se, att dess ansikte var skönt och
7. — Antikrists mirakler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
