Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. En stor mans hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN STOR MANS HUSTRU
219
sed ett guldmynt i hans mun. Det kan ni ju ta,
signor.’
»Ty ni skall veta, donna Micaela, att i Palermo
begrava de inte sina döda i jorden. De föra dem
till kapucinernas kloster, och munkarna hänga upp
dem i sina gravkamrar. Ah, så många som hänga
i de rummen! Så många damer, klädda i silke
och silverskir, så många höga herrar med ordnar
på fracken och så många präster med kåpa och
kalott över benraglet och dödskallen!
»Den unge hertigen följde* rådet. Han begav
sig till kapucinerklostret, tog guldmyntet ur sin
fars mun och köpte hästen därför.
»Men ni förstår, att kungen hade sänt ut sin
tjänare med hästen endast för att få veta om någon
ännu ägde penningar. Och nu blev hertigen förd
inför kungen. ’Hur kan det komma sig, att du
ännu äger guldmynt?’ sade Guglielmo den elake. —
’Sire, det var inte mitt, det var min fars.’ Och han
berättade hur han hade fått myntet. — ’Det är sant,’
sade kungen. ’Jag hade glömt, att de döda ännu
äga pengar.’ Och han sände sina tjänare till
kapu-cinerna och lät taga alla mynten ur de dödas mun.»
Här slutade gamle mäster Pamphilio sin
berättelse. Och nu vände sig donna Concetta med
vredegnistrande ögon mot donna Micaela. »Det
är ni, som är ute och går med hästen,» sade hon.
»Är jag, är jag?»
»Ni, ni, donna Micaela! Nu skall regeringen
säga: ’De bygga en järnväg i Diamante. De äro
då rika.’ Och den skall öka på våra skatter. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
