Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 4. Endast av denna världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENDAST AV DENNA VÄRLDEN 413
»Den lille himlakonungen skall taga bort mitt
lidande,» sade hon.
En majdag nådde pilgrimerna äntligen till
foten av Diamantes berg. Där upphörde öknen.
De sågo omkring sig olivlundar och frisk grönska.
Berget strålade, staden strålade. De kände, att de
voro komna till en plats, som överskyggdes av
Guds nåd.
De vandrade glada uppför sicksackvägen, och
med höga och jublande röster uppstämde de en
gammal pilgrimssång.
Då alla hade vandrat ett stycke uppåt berget,
kom folk från Diamante springande emot dem.
Då man hade hört den gamla vallfartssångens
entoniga ljud, hade man kastat sitt arbete och
skyndat ut. Och folket i Diamante omfamnade
och kysste pilgrimerna.
Man hade väntat dem för längesedan, man
hade inte kunnat förstå, att de inte hade kommit
förr. Diamantes Kristusbild var en väldig
undergörare, han var så barmhärtig, så kärleksfull, att
alla människor borde komma till honom.
Då Margherita Cornado hörde detta, kände
hon det, som om hennes hjärta redan hade helats
från sitt lidande. Alla från Diamante tröstade
henne och uppmuntrade henne. »Han hjälper dig
helt visst, han hjälper alla,» sade de. »Ingen har
bett honom förgäves.»
1 stadsporten åtskildes pilgrimerna. Stadsborna
togo dem med sig till sina hem, för att de skulle
förfriska sig efter vandringen. Om en timme skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
